Skolverkets generaldirektör Anna Ekström förklarat att Skolverket accepterar religiösa inslag i skolan, något som är aktuellt nu till Julfirandet och advent. Göran Hägglund (KD) och Jan Björklund är dock konstigt nog positiva till religiösa inslag i skolan. Här följer mina tankar om detta.
Skolan skall vara sekulär. Självklart skall skolan inte vara konfessionell och inte på annat sätt ha anknytningar till religioner eller lokaler för utövandet för religioner. Att kristendomen har en traditionellt stor plats i skolans ceremonier, är ett bräckligt argument. Tidigare epokers övergrepp där personer automatiskt blev inlämmade i kristendom, har vi ingen andledning att bevara. Samhället måste kunna utvecklas och även dåliga traditioner måste gå att ifrågasätta.
Det är inte okej att barnen blir tvungna att sitta och lyssna till en präst ståendes i predikstolen i kyrkan. Det ger intryck av att skolan tar prästen på stort allvar, vilket är felaktigt. Barnen skall lära sig att ha ett kritiskt sinne. Lämpligare vore i så fall att prästen och barnen möts på neutral mark under neutrala omständigheter och att barnen får ställa kritiska frågon till prästen om t.ex. vilka bevis som finns för att just deras gud är den rätta.
Punkten är för länge sedan passerad där kristendomen fått böja sig för naturvetenskapen. Jorden är inte universums mittpunkt. Vi är inte skapade av gud, utan av evolutionen. Vi är släkt med aporna.
Det går alldeles utmärkt bra att fira utan religiösa inslag. Det går att sjuga, tända ljus, bjuda på fika, läsa dikter, dekorera hem, dansa, leka, pyssla, filosofiera, etc. Fira de filosofer och vetenskapsmän som kämpat emot kyrkans övergrepp genom tiderna - emot det mörker av okunnighet, rädsla och vidskepelse som legat som ett mörkt töcke över Europa under århundranden.
Tomten är det centrala under Julen och han är ett väsen inom folktron och har inget med kristendom att göra. Julen är en gammal tradition som kristendomen försökt lägga beslag på. Jag tror det är få i Sverige som firar Julen med tanke på att det är Jesu födelsedag (fast han i verkligheten inte föddes denna dag om han nu har funnits i verkligheten), men hur många det nu än är, kan det aldrig rättfärdiga att skolan frångår principen att vara sekulär. Julen sammanfaller i princip med midvintersolståndet, vilket var något hedningarna firade, ibland med blot. Det var en stor och viktig högtid. Självklart var kände sig kristendomen tvungen att försöka ersätta dessa traditioner med sina egna. I kristendomens vanliga strävan att enväldigt kontrollera människors tankar och liv, så har inte andra saker plats.
Lucia är namnet på ett helgon på Syrakusa, men där slutar Lucia-firandets koppling till kristendomen. Traditionen att fira Lucia med ljus härstammar från hedninsk folktro där man firade ljusets årterkomst under de dagar man ansåg var årets längsta. Lucia själv verkar representera en hednisk ljusgudinna.
Skolavslutningarna i kyrkan är mycket stressande och jobbiga för barnen som inte förstår varför de helt plötsligt blivit påtvingande kyrkobesök, av en skola som påstår sig vara icke-religiös. De känner olust för att de känner att de är satta i ett sammanhang de anser hör till deras fritid och deras fria vilja. Barnen känner att de genom sin medverkan bekräftar kristendomen som religion och att de därmed inte fritt kan föra sin talan emot religionen inom skolan. Skolan borde vara en plats där barnen lär sig mer om olika religioner och traditioner. En plats där de även lär sig de mörka sidorna med religionerna, deras doktriner och trosriktningar, och där de lär sig granska texterna kritiskt med ett naturvetenskapligt förhållningssätt, men även förstå hur relgionen påverkat tankesätt, kultur, historia och traditioner.
Det finns barn som känner stor olust när lärare för fram kristna berättelser i sammanhang kopplat till högtider. De känner då att läraren tar ställning för religionen. Om berättelserna förs fram i ett sammanhang som har med en kritisk analys av de kristna religiösa texterna och myterna, så upplever barnen det inte lika traumatiskt.
Denna artikel är en reaktion på bland annat följande inslag i media:
http://www.dn.se/nyheter/politik/hagglund-ok-med-o-helga-natt
http://www.dn.se/debatt/gud-far-inte-vara-med-nar-skolan-samlas-i-kyrkan
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/11/26/advent-ar-ingen-svensk-pryl/
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/adventsfirande-utan-gud_7699768.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/adventsdebatten-rullar-vidare_7702426.svd
http://www.newsmill.se/artikel/2012/11/25/fegt-av-skolverket-att-inte-n-mna-psalmerna
måndag 26 november 2012
tisdag 25 september 2012
Censurera bibeln istället för Tintin
Vi har påbörjat en otäck utveckling i Sverige. Vi har börjat med censur, kontroll av människors läsvanor och minskad öppenhet.
De böcker som borde förses med varningstext är de som utger sig innehålla sanningen fast de inte har vetenskapliga fakta som stödjer det. Böcker som påstår att orden kommer från en gud som inte finns. Böcker som dessutom innehåller förfallna samhällsnormer där slaveri med mera förekommer. Dessa böcker, om några, borde förses med hänglås och varningstext.
Bibeln, Talmund och Koranen har skapat krig, lidande, intolerans, övergrepp och förstörelse.
Tintin är snäll, nyfiken, intelligent, och arbetar rättvisa. Serierna innehåller inte mycket våld. Helt klart ett föredöme. Framförallt det är serier, fiktiva berättelser, och utger sig inte för att vara sanningen.
Litteratur är färgade av författaren och den tidsanda hen lever i. Författaren skapar ett drama, en historia, med gestalter som ser verkligheten genom sina "filter". Litteraturen möjliggör att man kan delta i resor i tid och rum med författaren. Det är vansinne att tänka i banor om att litteraturen endast skall vara politiskt korrekt. Då våldför man sig på grunden för vad litteratur är.
De som verkar för socialpropaganda bör hålla sig utanför litteraturens och bibliotekens värld, för om de får härja fritt har de snart destruerat stora delar av vårt kulturarv.
Låt våra bibliotek bli en fristad från politisk socialpropaganda, och styrning av människors åsikter och tankar genom att begränsa urvalet av böcker, och genom att takiskt försöka tänka igenom vilket urval av böcker som kan åstadkomma den "bästa framtida människan". För om vi börjar med det så slutar det med att vi inte kommer att ha några böcker kvar där i överhuvudtaget. Den ena efter den andra gruppen kommer att ha synpunkter på böckernas innehåll och urval och man kommer snabbt att finna att lejonparten av böckerna har någon form av olämpligt innehåll om sticker i ögonen på åtminstone en grupp av individer. Om vi fortsätter så här, är vi snart i samma destruktiva spår som tidigare i historien. De kristna förstörde det grekiska vetenskapliga och kulturella arvet, vetenskapliga och kulturella skrifter av högkulturerna i mellanamerika, och demolerade en stor mängd Stonehenge-liknande formationer i England. Maoisterna i Kina brännde upp alla vetenskapliga böcker. Allt med goda intentioner och en stark tro, men med katastrofalt resultat.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi vågat drömma om att vi i Sverige skulle bli tvugna att stå upp för yttrandefriheten. Just nu är det många strömningar som vill begränsa yttrandefriheten. Till och med journalister på större tidningar i Sverige är öppna för att begränsa den.
Frågan är hur konsten påverkas. Författare och konstnärer som tänker i banor om hur de skall tillfredställa den socialpolitiska opinionen har lättare att få positiva recencioner för sina verk, men den typ av påverkan är svår att gripa. Mer markant blir det när konstnärer och författare hotas till livet på grund av att de inte "visa tillbörlig respekt" för religioner. Salmand Rushdie och många andra författare och konstnärer har fått betala ett enormt pris, men inte bara de, utan vi alla, eftersom författare börjat med självcensur och bredden på konsten minskar och blir mer strömlinjeformad för att inte stöta sig med någon.
Eftersom samhället blivit mindre tolerant och eftersom yttranefriheten är satt på undantag, finns det allt fler som hävdar att de gjort något i form av konstnärer, för att då komma under konstnärens något mer skyddade position av att kunna yttra sig. Detta är ett tecken på att människor i allmänhet är rädda att yttra sig fritt, för att de skall bli stämda för hets mot folkgrupp, ärekränkning, mm. Det är dags att slå på bromsen och sluta använda alla dessa undantag från yttrandefriheten, för vi är inte längre fria att yttrycka oss fritt.
Tintin i Kongo måste jag säga är väldigt beskedlig i jämförelse med "Pang i Bygget" ("Fawlty towers") med John Cleese, där den spanske betjänten, karaktäriserad steretypt och nedsättande, behandlas mycket illa. Genom att det är filmatiserat och folk skrattar åt det så blir effekten mycket värre.
Ovanstående inlägg har gjorts som en reaktion på följande artiklar i media:
Tintin-översättare: Moralpanik och censur
Kulturhuset backar om Tintin
Tintin-översättare: Moralpanik och censur
Stockholms stadsbibliotikarie: Det är emot yttrandefriheten att ta bort Tintin
Kulturhuset i Stockholm backar om Tintin
Kulturhusets konstnärlige ledare kastar ut Tintin
De böcker som borde förses med varningstext är de som utger sig innehålla sanningen fast de inte har vetenskapliga fakta som stödjer det. Böcker som påstår att orden kommer från en gud som inte finns. Böcker som dessutom innehåller förfallna samhällsnormer där slaveri med mera förekommer. Dessa böcker, om några, borde förses med hänglås och varningstext.
Bibeln, Talmund och Koranen har skapat krig, lidande, intolerans, övergrepp och förstörelse.
Tintin är snäll, nyfiken, intelligent, och arbetar rättvisa. Serierna innehåller inte mycket våld. Helt klart ett föredöme. Framförallt det är serier, fiktiva berättelser, och utger sig inte för att vara sanningen.
Litteratur är färgade av författaren och den tidsanda hen lever i. Författaren skapar ett drama, en historia, med gestalter som ser verkligheten genom sina "filter". Litteraturen möjliggör att man kan delta i resor i tid och rum med författaren. Det är vansinne att tänka i banor om att litteraturen endast skall vara politiskt korrekt. Då våldför man sig på grunden för vad litteratur är.
De som verkar för socialpropaganda bör hålla sig utanför litteraturens och bibliotekens värld, för om de får härja fritt har de snart destruerat stora delar av vårt kulturarv.
Låt våra bibliotek bli en fristad från politisk socialpropaganda, och styrning av människors åsikter och tankar genom att begränsa urvalet av böcker, och genom att takiskt försöka tänka igenom vilket urval av böcker som kan åstadkomma den "bästa framtida människan". För om vi börjar med det så slutar det med att vi inte kommer att ha några böcker kvar där i överhuvudtaget. Den ena efter den andra gruppen kommer att ha synpunkter på böckernas innehåll och urval och man kommer snabbt att finna att lejonparten av böckerna har någon form av olämpligt innehåll om sticker i ögonen på åtminstone en grupp av individer. Om vi fortsätter så här, är vi snart i samma destruktiva spår som tidigare i historien. De kristna förstörde det grekiska vetenskapliga och kulturella arvet, vetenskapliga och kulturella skrifter av högkulturerna i mellanamerika, och demolerade en stor mängd Stonehenge-liknande formationer i England. Maoisterna i Kina brännde upp alla vetenskapliga böcker. Allt med goda intentioner och en stark tro, men med katastrofalt resultat.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi vågat drömma om att vi i Sverige skulle bli tvugna att stå upp för yttrandefriheten. Just nu är det många strömningar som vill begränsa yttrandefriheten. Till och med journalister på större tidningar i Sverige är öppna för att begränsa den.
Frågan är hur konsten påverkas. Författare och konstnärer som tänker i banor om hur de skall tillfredställa den socialpolitiska opinionen har lättare att få positiva recencioner för sina verk, men den typ av påverkan är svår att gripa. Mer markant blir det när konstnärer och författare hotas till livet på grund av att de inte "visa tillbörlig respekt" för religioner. Salmand Rushdie och många andra författare och konstnärer har fått betala ett enormt pris, men inte bara de, utan vi alla, eftersom författare börjat med självcensur och bredden på konsten minskar och blir mer strömlinjeformad för att inte stöta sig med någon.
Eftersom samhället blivit mindre tolerant och eftersom yttranefriheten är satt på undantag, finns det allt fler som hävdar att de gjort något i form av konstnärer, för att då komma under konstnärens något mer skyddade position av att kunna yttra sig. Detta är ett tecken på att människor i allmänhet är rädda att yttra sig fritt, för att de skall bli stämda för hets mot folkgrupp, ärekränkning, mm. Det är dags att slå på bromsen och sluta använda alla dessa undantag från yttrandefriheten, för vi är inte längre fria att yttrycka oss fritt.
Tintin i Kongo måste jag säga är väldigt beskedlig i jämförelse med "Pang i Bygget" ("Fawlty towers") med John Cleese, där den spanske betjänten, karaktäriserad steretypt och nedsättande, behandlas mycket illa. Genom att det är filmatiserat och folk skrattar åt det så blir effekten mycket värre.
Ovanstående inlägg har gjorts som en reaktion på följande artiklar i media:
Tintin-översättare: Moralpanik och censur
Kulturhuset backar om Tintin
Tintin-översättare: Moralpanik och censur
Stockholms stadsbibliotikarie: Det är emot yttrandefriheten att ta bort Tintin
Kulturhuset i Stockholm backar om Tintin
Kulturhusets konstnärlige ledare kastar ut Tintin
torsdag 26 juli 2012
Sveriges försvar
Att ha ett bra och väl fungerande försvar är som att ha en försäkring.
Man värderar livet och samhället och är beredd att sätta av en viss
summa för att försäkra sig emot att man får fortsätta att ha det bra. Om man starkt gillar sin livsstil och frihet, gäller det att satsa ordentligt med pengar på försvaret.
Att ha som utgångspunkt att man snabbt ska bygga upp försvaret vid krig är inget bra. Sverige levde i tron innan 2a världskriget att risken för krig var liten. Försvaret nedmonterades. Sedan tog det många år att bygga upp det. Man satsade uppemot 98% av statsinkomsterna på försvaret. Det var först emot slutet av kriget efter många års av uppbyggnad som flygvapnet började få en förmåga, men det var först efter kriget flygvapnet blev riktigt bra. Människor svältföddes under krigsåren för att vi skulle ha råd med att bygga upp försvaret. Jag offrar hellre några procent nu i fredstid då allt är bra, än 98% under krigsår av min inkomst till försvaret.
En av de saker som får mig att skämmas mest som svensk är att vi inte bara undlät oss att hjälpa våra grannar i Norge då de blev invarderade, utan att vi faktisk mer eller mindre hjälpte fienden på flera sätt, tex genom att låta dem transportera trupper genom Sverige och genom att stänga våra gränser emot Norge för norrmännen.
Det kostar så oerhört mycket mer att på kort tid bygga upp ett försvar än att kontinuerligt arbeta med det. Innan man byggt upp försvaret, är risken uppenbar att man redan blivit ockuperat och då är det för sent.
Tanken att man kan förutse när ett krig är på väg, och att tro att man skall hinna bygga upp försvaret innan, är orealistisk. Det tar decennier att ta fram försvarsmaterial, ännu mer ifall man inte har en fungerande försvarsindustri. Det tar flera år att få system att samverka och att träna upp mannar inom systemen.
Man kan kanske tänka att vi struntar i ett försvar och förlitar oss på att någon annan försvar oss när det gäller. Men det tycker jag inte heller håller. Om alla tänker så, kommer det ju inte finnas någon med ett fungerande försvar att sätta in. Fler civila kommer att drabbas ifall man inte har ett eget försvar. Hjälp från utlandet kommer att göra allt för att hålla egna förluster låga, så de kommer undvika att sätta in marktrupper tidigt i områden bara för att skydda civilbefolkningen.
Att gå med i en militär allians (NATO) är jag mycket tveksam till. Hur ett framtida krig och vilka som är inblandade går inte att förutse, så att förlita sig på att nuvarande politiska läge föreligger känns som chansartat.
Nuvarande inriktning på försvaret med insatser i länder långt borta är jag tveksam till. Risken är att man skapar mer problem än man löser då man går in i andra länder och försöker lösa deras konflikter. Däremot tror jag vi kan bidra med stabilitet i vår region ifall vi har ett bra territorialt försvar, och goda samarbetsmöjligheter med våra grannländer.
Denna artikel är en reaktion på bland annat följande artiklar i media:
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/19/vi-m-ste-debattera-om-sverige-klarar-ett-v-pnat-angrepp
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/18/kadett-f-rsvaret-r-p-v-g-mot-systemkollaps
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/med-ob-fran-downton-abbey-till-heta-stolen_7317707.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ob-valj-mellan-marinen-och-armen_7314753.svd
http://www.dn.se/nyheter/politik/ob-valj-mellan-marinen-och-armen
Att ha som utgångspunkt att man snabbt ska bygga upp försvaret vid krig är inget bra. Sverige levde i tron innan 2a världskriget att risken för krig var liten. Försvaret nedmonterades. Sedan tog det många år att bygga upp det. Man satsade uppemot 98% av statsinkomsterna på försvaret. Det var först emot slutet av kriget efter många års av uppbyggnad som flygvapnet började få en förmåga, men det var först efter kriget flygvapnet blev riktigt bra. Människor svältföddes under krigsåren för att vi skulle ha råd med att bygga upp försvaret. Jag offrar hellre några procent nu i fredstid då allt är bra, än 98% under krigsår av min inkomst till försvaret.
En av de saker som får mig att skämmas mest som svensk är att vi inte bara undlät oss att hjälpa våra grannar i Norge då de blev invarderade, utan att vi faktisk mer eller mindre hjälpte fienden på flera sätt, tex genom att låta dem transportera trupper genom Sverige och genom att stänga våra gränser emot Norge för norrmännen.
Det kostar så oerhört mycket mer att på kort tid bygga upp ett försvar än att kontinuerligt arbeta med det. Innan man byggt upp försvaret, är risken uppenbar att man redan blivit ockuperat och då är det för sent.
Tanken att man kan förutse när ett krig är på väg, och att tro att man skall hinna bygga upp försvaret innan, är orealistisk. Det tar decennier att ta fram försvarsmaterial, ännu mer ifall man inte har en fungerande försvarsindustri. Det tar flera år att få system att samverka och att träna upp mannar inom systemen.
Man kan kanske tänka att vi struntar i ett försvar och förlitar oss på att någon annan försvar oss när det gäller. Men det tycker jag inte heller håller. Om alla tänker så, kommer det ju inte finnas någon med ett fungerande försvar att sätta in. Fler civila kommer att drabbas ifall man inte har ett eget försvar. Hjälp från utlandet kommer att göra allt för att hålla egna förluster låga, så de kommer undvika att sätta in marktrupper tidigt i områden bara för att skydda civilbefolkningen.
Att gå med i en militär allians (NATO) är jag mycket tveksam till. Hur ett framtida krig och vilka som är inblandade går inte att förutse, så att förlita sig på att nuvarande politiska läge föreligger känns som chansartat.
Nuvarande inriktning på försvaret med insatser i länder långt borta är jag tveksam till. Risken är att man skapar mer problem än man löser då man går in i andra länder och försöker lösa deras konflikter. Däremot tror jag vi kan bidra med stabilitet i vår region ifall vi har ett bra territorialt försvar, och goda samarbetsmöjligheter med våra grannländer.
Denna artikel är en reaktion på bland annat följande artiklar i media:
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/19/vi-m-ste-debattera-om-sverige-klarar-ett-v-pnat-angrepp
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/18/kadett-f-rsvaret-r-p-v-g-mot-systemkollaps
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/med-ob-fran-downton-abbey-till-heta-stolen_7317707.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ob-valj-mellan-marinen-och-armen_7314753.svd
http://www.dn.se/nyheter/politik/ob-valj-mellan-marinen-och-armen
torsdag 5 juli 2012
Skyddad verkstad eller elevnytta?
Detta inlägg handlar om huruvida den svenska skolan endast skall tillåta anställa personer som gått lärarutbildningen eller ifall det även skall finnas vägar in i skolan för personer som har annan bakgrund.
Politikerna (FP) är ute i fel riktning då de försöker skapa en skyddad verkstad för personer som gått den svenska lärarutbildningen.
Teoretiska kunskaper om Piaget etc behöver inte alls innebära att man är en bra lärare. Universitetsutbildningen för lärare är världsfrånvänd. När läraren väl står framför eleverna så är det första problemet (i grundskolan) att knyta an till eleverna och få deras uppmärksamhet. Det är sådant som är mycket svårt att lära sig teoretiskt, utan det behövs snarare praktisk träning med hjälp av någon specialist, och mer fokus borde ligga på detta i lärarutbildningen. En del individer har "det i blodet" och klarar detta jättebra utan hjälp, andra har stor hjälp av stöd på vägen. För en del är det alltför svårt att klara av detta.
I grundskolan är ordning i klassrummet en viktig sak. Tyvärr, kan elever få en betydligt sämre utbildning på grund av att undervisningen blir störd av elever som pratar, talar i telefon, spelar spel i telefon, SMS:ar, stör andra elever, lägger fötterna på bordet, har sönder pennor, kastar pennor, springer omkring, mm. En del klasser kan vara mycket lugna och bra, medans andra kan vara oroliga. I vissa klasser finns en negativ "kultur" där eleverna gör allt för att slippa lära sig något. I en del fall kan en enda elevs närvaro göra att det blir oroligt, genom att andra elever som annars är lugna "hänger på". I England har man börjat ta detta på allvar. En del lärare blir upprörda och låter rösten gå upp i falsett. Lärare skall få träna på kroppspråk, röst, tonläge och ögonkontakt. De skall även få lära sig hur de utdelar belöningar och straff, samt hur de skall agera då de utsätts för mer extremt beteende.
Anställningstrygghet i all ära, men priset för det är för högt. Alltför många personer drabbas alltför mycket ifall en lärare inte håller måttet. I det här fallet är det elevernas trygghet som är viktigare. De skall inte behöva dras med en dålig lärare på grund av stela anställningsregler inom skolan.
I de lägre årskurserna i grundskolan får barnen ofta ingen bra utbildning för läraren inte kan tillräckligt inom alla ämnen och omöjligtvis kan ge barnen stimulerande lektioner. Lärarutbildningen räcker inte till för att ge lärarna tillräckliga kunskaper i alla ämnen. Många lärare saknar en bred allmänbildning, vägen från sin egen skolgång till att sedan själv vara lärare har varit alltför kort.
Ibland ser man lärarpraktikanter från lärarlinjen som praktiserar i skolan. Många av dem är mycket osäkra personer och personer som hade noll pedagogisk känsla.
De personer som har en universitetsutbildning inom ett ämnesområde, t.ex. matematik, kemi, fysik, historia, ekonomi, har ofta en stor passion för sitt ämnesområde. Deras fördjupade kunskaper och passion kan fungera som en katalysator för att få eleverna intresserade. En del av dessa personer har också en en god pedagogisk ådra. Att tvinga dessa att gå flera år på lärarlinjen för att de skall få prova på att se ifall de skulle trivas med att jobba i skolan, är orealistiskt.
Det är en sak att komma in på lärarlinjen och läsa där, men det är en annan sak att i verkligheten ha en god pedagogisk förmåga. De verkligt bra lärarna kommer oftast utifrån. De har haft universitetsutbilningar inom olika ämnen, men inte gått på lärarlinjen för att bli lärare.
Jag har även sett hur dålig undervisningen är i tredje språk (tyska, franska, spanska). Barnen kan inte ens använda enkla hälsningsfraser efter tre år i skolan. De uttalar de orden på det utländska språket med svenskt uttal och använder svensk satsmelodi. De är "självlärda" genom att läsa texter för sig själva. Läraren verkar aldrig ha kommunicerat med dem på det utländska språket eller lärt ut grundregler i uttal. De universitetsutbildade lärarna håller helt enkelt måttet. Vi förstör för eleverna då vi ger de dåliga lärarna som gått lärarlinjen i Sverige förtur framför lärare från utlandet som har språket som modersmål. Det är få timmar språk i skolan och dessa måste man ta väl tillvara. Läraren måste ha förmåga att förklara saker på det utländska språket, och inte göra det lätt för sig genom att tala svenska. Ju mer läraren använder det utländska språket desto mer lär sig eleverna. En pedagogisk lärare behöver aldrig använda svenska för att förklara. Genom lite planering och pedagogisk känsla kan man även förklara grammatiska moment för personer som är helt nybörjare i språket.
Denna artikel är en reaktion på bland annat följande artiklar i media:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/yrkesprov-skulle-ge-fler-larare_7321185.svd
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2167504/Body-language-classes-trainee-teachers-control-disruptive-pupils.html
http://www.dn.se/ledare/signerat/lararjakt-i-den-hogre-skolan
Politikerna (FP) är ute i fel riktning då de försöker skapa en skyddad verkstad för personer som gått den svenska lärarutbildningen.
Teoretiska kunskaper om Piaget etc behöver inte alls innebära att man är en bra lärare. Universitetsutbildningen för lärare är världsfrånvänd. När läraren väl står framför eleverna så är det första problemet (i grundskolan) att knyta an till eleverna och få deras uppmärksamhet. Det är sådant som är mycket svårt att lära sig teoretiskt, utan det behövs snarare praktisk träning med hjälp av någon specialist, och mer fokus borde ligga på detta i lärarutbildningen. En del individer har "det i blodet" och klarar detta jättebra utan hjälp, andra har stor hjälp av stöd på vägen. För en del är det alltför svårt att klara av detta.
I grundskolan är ordning i klassrummet en viktig sak. Tyvärr, kan elever få en betydligt sämre utbildning på grund av att undervisningen blir störd av elever som pratar, talar i telefon, spelar spel i telefon, SMS:ar, stör andra elever, lägger fötterna på bordet, har sönder pennor, kastar pennor, springer omkring, mm. En del klasser kan vara mycket lugna och bra, medans andra kan vara oroliga. I vissa klasser finns en negativ "kultur" där eleverna gör allt för att slippa lära sig något. I en del fall kan en enda elevs närvaro göra att det blir oroligt, genom att andra elever som annars är lugna "hänger på". I England har man börjat ta detta på allvar. En del lärare blir upprörda och låter rösten gå upp i falsett. Lärare skall få träna på kroppspråk, röst, tonläge och ögonkontakt. De skall även få lära sig hur de utdelar belöningar och straff, samt hur de skall agera då de utsätts för mer extremt beteende.
Anställningstrygghet i all ära, men priset för det är för högt. Alltför många personer drabbas alltför mycket ifall en lärare inte håller måttet. I det här fallet är det elevernas trygghet som är viktigare. De skall inte behöva dras med en dålig lärare på grund av stela anställningsregler inom skolan.
I de lägre årskurserna i grundskolan får barnen ofta ingen bra utbildning för läraren inte kan tillräckligt inom alla ämnen och omöjligtvis kan ge barnen stimulerande lektioner. Lärarutbildningen räcker inte till för att ge lärarna tillräckliga kunskaper i alla ämnen. Många lärare saknar en bred allmänbildning, vägen från sin egen skolgång till att sedan själv vara lärare har varit alltför kort.
Ibland ser man lärarpraktikanter från lärarlinjen som praktiserar i skolan. Många av dem är mycket osäkra personer och personer som hade noll pedagogisk känsla.
De personer som har en universitetsutbildning inom ett ämnesområde, t.ex. matematik, kemi, fysik, historia, ekonomi, har ofta en stor passion för sitt ämnesområde. Deras fördjupade kunskaper och passion kan fungera som en katalysator för att få eleverna intresserade. En del av dessa personer har också en en god pedagogisk ådra. Att tvinga dessa att gå flera år på lärarlinjen för att de skall få prova på att se ifall de skulle trivas med att jobba i skolan, är orealistiskt.
Det är en sak att komma in på lärarlinjen och läsa där, men det är en annan sak att i verkligheten ha en god pedagogisk förmåga. De verkligt bra lärarna kommer oftast utifrån. De har haft universitetsutbilningar inom olika ämnen, men inte gått på lärarlinjen för att bli lärare.
Jag har även sett hur dålig undervisningen är i tredje språk (tyska, franska, spanska). Barnen kan inte ens använda enkla hälsningsfraser efter tre år i skolan. De uttalar de orden på det utländska språket med svenskt uttal och använder svensk satsmelodi. De är "självlärda" genom att läsa texter för sig själva. Läraren verkar aldrig ha kommunicerat med dem på det utländska språket eller lärt ut grundregler i uttal. De universitetsutbildade lärarna håller helt enkelt måttet. Vi förstör för eleverna då vi ger de dåliga lärarna som gått lärarlinjen i Sverige förtur framför lärare från utlandet som har språket som modersmål. Det är få timmar språk i skolan och dessa måste man ta väl tillvara. Läraren måste ha förmåga att förklara saker på det utländska språket, och inte göra det lätt för sig genom att tala svenska. Ju mer läraren använder det utländska språket desto mer lär sig eleverna. En pedagogisk lärare behöver aldrig använda svenska för att förklara. Genom lite planering och pedagogisk känsla kan man även förklara grammatiska moment för personer som är helt nybörjare i språket.
Denna artikel är en reaktion på bland annat följande artiklar i media:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/yrkesprov-skulle-ge-fler-larare_7321185.svd
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2167504/Body-language-classes-trainee-teachers-control-disruptive-pupils.html
http://www.dn.se/ledare/signerat/lararjakt-i-den-hogre-skolan
fredag 29 juni 2012
Kvinnoshopping och våld i nära relationer
Idag skriver DN att Eva Ericksson på uppdrag av regeringen har gjort en utredning kring våld i nära relationer som lett till förslag på lagändring. I SvD står det att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni anser att den svenska lagstiftningen för anknytningsinvandring är omodern. Uttrycket fruimport används och man famlar efter nya lagar.
I USA gör man så att kontaktförmedlingar som hjälper amerikanska män komma i kontakt med utländska kvinnor har fått ett krav på dem i lagen att upplysa kvinnorna om den amerikanska mannens brottsbakgrund. Männen måste ge kontaktförmedlingen ett utdrag ur sin brottshistorik. Detta tycker jag verkar vara en rimlig och bra lösning på problematiken att en del kvinnor blir misshandlade eller till och med mördade av halvgalningar.
Det är inte myndigheten som skall bestämma vilka som träffas eller inte, vilket jag får intrycket att politikerna är ute efter. Var och en måste få bestämma vilka sorts människor de är beredda att träffa, men migrationsverket kan hjälpa till att göra ett val som är baserat på bättre kunskap genom att se till att tidigare brottslighet förs fram i dager, genom att kräva att parterna får ta del av varandras brottshistorik.
Ha som rutin att migrationsverket meddelar personer som vill besöka eller leva med en man eller kvinna i Sverige om begångna brott, men det bör vara ömsesidigt. Den som tar emot någon från utlandet bör även få reda på vilka brott den utländska personen begått. De som vill träffas får helt enkelt bifoga utdrag från brottsregistret till ansökan om uppehållstillstånd. Myndigheten vidarebefordrar sedan utdraget till den andra partnern, som får ta ett självständigt beslut huruvida de vill fortsätta med relationen.
Jag gillar verkligen inte att politiker föraktfullt betraktar männen som "kvinnoshoppare". Det finns oerhört många som finner sin livspartner via inledande kontakter via internet. Det finns säkert en skam hos många att möta sin livspartner på detta sätt, och nu försöker de kvinnliga politikerna ytterligare skambelägga detta. Men borde inte personer som träffats via internet, få rätt att känna att deras relation och kärlek respekteras lika mycket? Eller skall deras status som "andra klassens kärlek" skrivas in i lagen?
Om man utgår från att alla män är svin, och behandlar dem därefter, kommer man kränka en massa män som är hyggliga. Är det okej att kränka det stora antalet män som faktiskt ställer upp för sina fruar och bryr sig? Skulle det vara okej att regelmässigt behandla kvinnor som svin? Finns det något incitament att fortsätta att bete sig bra ifall man ändå blir bemött med förakt? Vilken sorts människor skapar vi då vi möter dem med förakt? Känner de sig svikna? Blir de bittra? De flesta män reagerar mycket starkt med avsky när de får reda på att en kvinna blir slagen av sin man, och jag tror att det är mycket lätt för män att känna sig bittra om de blir bemötta som om det vore kvinnomisshandlare. Om man är dömd på förhand, vad hjälper det då att ha ett hedersvärt agerande?
Redan nu bemöter samhället män nedvärderande då de medverkar vid sjukhusbesök och besök vid arbetsförmedling. Det finns handläggare vid arbetsförmedling som försöker förhindra att mannen medverkar. Myndigheten anser tydligen att männen bara är störande moment och inte har med saken att göra, men verkligheten är att arbetsförmedlingen oftast inte klarar av att fixa jobb. Aktiva och stödjande män är förutsättningar för att kvinnorna skall få fäste på den svenska arbetsmarknaden. Om man inte växt upp i Sverige har man nog mycket begränsad kunskap om hur arbetsförmedlingen fungerar, svårt att förstå ord och termer, känner inte till hur samhället fungerar, och svårt att ta tillvara på sina intressen om man inte har stöd.
Det är inte lätt för många utländska kvinnor i svensk sjukvård. I Sverige måste man själv ta initiativ och förklara vilka symtom man har och man måste verkligen stå på sig för att träffa en läkare. Detta växer vi upp med i Sverige och anpassar oss till, men folk från utlandet har ofta svårt med detta. De är vana med att bli välkomnade av sjukvården. Många frågor brukar ställas av läkaren. De är alltid välkomna till en läkare. Det är inte som här i Sverige att man hamnar hos en sjuksyster på telefonen som till varje pris försöker hitta motiv till att avfärda en.
Om en man kontaktar sjukvården för att försöka boka in en läkartid åt sin utländska fru blir det nästan alltid problem med att sköterskan vägrar att tala med honom. Språk kan vara ett problem, och speciellt då det gäller att beskriva symtom och medicinska termer, då är det till stor hjälp att få hjälp med att någon berättar sjukhistoriken. Det behövs också någon som står på sig. Det är inte ovanligt att kvinnor från utlandet passar på att besöka vården då de är i sitt hemland för där blir de välkomnade. Det händer inte alltför sällan heller att de där får diagnos och vård för sådant de borde fått hjälp med i Sverige, men som de inte fått hjälp med för att de inte orkat med att hantera kontakterna med den svenska sjukvården och för att de inte känner tillit till den.
Kära politiker, skulle ni inte istället lägga ner lite av er värdefulla energi på att göra något åt problemet med den omänskliga påtvingade separationen av nyförälskade då den utländsk partnern är tvungen att vänta i utlandet på beslutet för uppehållstillstånd? Men det är väl kanske just det som är är tanke, att kärleken skall svalna så att de inte någonsin skall kunna få uppleva glädjen av att vara tillsammans med den man är nyförälskad i. Den medicinska vetenskapen säger att nyförälskelse gör att man fokuserar sig på sin partner på ett tvångsmässigt sätt och att fysiologiska förändringar sker som möjliggör att man bättre lär känna sin partner. En förälskelse varar i princip aldrig längre än ett halvår. Åtskillnad gör att partnerna går miste om denna period och istället får leva ett år med ångestfull väntan. Detta är vad jag kallar för att förstöra folks liv. Men det är logiskt, emedan för politikerna är kärlek mellan länder andra klassens kärlek och den bör besudlas och brännmärkas.
Frågan om när ett temporärt uppehållstillstånd skall övergå till ett permanent uppehållstillstånd när kvinnor eller män befinner sig i Sverige på grund av anknytning till sambo eller make/make är inte en lätt fråga. För parterna skulle det bästa vara att det inte fanns någon "övergångstid" (tid då den från utlandet måste lämna Sverige ifall relationen avslutas). Den som bor i Sverige skulle slippa tvivlet om att kärleken är äkta eller simulerad. Det finns individer som oerhört gärna vill komma till Sverige i hopp om en bättre framtid, och är beredda att simulera sitt intresse för partnern i Sverige. Mycket smärta och många förlorade år skulle kunna undvaras svenska män och kvinnor ifall de slapp bli offer i andras försök att ta sig till Sverige. Frågan är dock ifall politikerna är beredda att öppna gränserna till Sverige, utan de som är angelägna om att komma till Sverige får nog räkna med att fortsätta vara tvugna att trampa på hjärtan.
Detta inlägg är en reaktion på följande artiklar i media:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/utredare-vill-stoppa-oserios-fruimport
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sabuni-lagstiftningen-ar-inte-modern_7311371.svd
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.861788-sabuni-slutar-som-minister-2014
http://www.sydsvenskan.se/sverige/-lara-sig-svenska-viktigast-
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Uppehallstillstand-pa-grund-av_GZ02Sf279/?text=true
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tvaarsregeln-bor-tas-bort_7309737.svd
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article12308722.ab
http://patersemperest.blogspot.se/2012/06/ytterligare-politiker-som-vill.html
I USA gör man så att kontaktförmedlingar som hjälper amerikanska män komma i kontakt med utländska kvinnor har fått ett krav på dem i lagen att upplysa kvinnorna om den amerikanska mannens brottsbakgrund. Männen måste ge kontaktförmedlingen ett utdrag ur sin brottshistorik. Detta tycker jag verkar vara en rimlig och bra lösning på problematiken att en del kvinnor blir misshandlade eller till och med mördade av halvgalningar.
Det är inte myndigheten som skall bestämma vilka som träffas eller inte, vilket jag får intrycket att politikerna är ute efter. Var och en måste få bestämma vilka sorts människor de är beredda att träffa, men migrationsverket kan hjälpa till att göra ett val som är baserat på bättre kunskap genom att se till att tidigare brottslighet förs fram i dager, genom att kräva att parterna får ta del av varandras brottshistorik.
Ha som rutin att migrationsverket meddelar personer som vill besöka eller leva med en man eller kvinna i Sverige om begångna brott, men det bör vara ömsesidigt. Den som tar emot någon från utlandet bör även få reda på vilka brott den utländska personen begått. De som vill träffas får helt enkelt bifoga utdrag från brottsregistret till ansökan om uppehållstillstånd. Myndigheten vidarebefordrar sedan utdraget till den andra partnern, som får ta ett självständigt beslut huruvida de vill fortsätta med relationen.
Jag gillar verkligen inte att politiker föraktfullt betraktar männen som "kvinnoshoppare". Det finns oerhört många som finner sin livspartner via inledande kontakter via internet. Det finns säkert en skam hos många att möta sin livspartner på detta sätt, och nu försöker de kvinnliga politikerna ytterligare skambelägga detta. Men borde inte personer som träffats via internet, få rätt att känna att deras relation och kärlek respekteras lika mycket? Eller skall deras status som "andra klassens kärlek" skrivas in i lagen?
Om man utgår från att alla män är svin, och behandlar dem därefter, kommer man kränka en massa män som är hyggliga. Är det okej att kränka det stora antalet män som faktiskt ställer upp för sina fruar och bryr sig? Skulle det vara okej att regelmässigt behandla kvinnor som svin? Finns det något incitament att fortsätta att bete sig bra ifall man ändå blir bemött med förakt? Vilken sorts människor skapar vi då vi möter dem med förakt? Känner de sig svikna? Blir de bittra? De flesta män reagerar mycket starkt med avsky när de får reda på att en kvinna blir slagen av sin man, och jag tror att det är mycket lätt för män att känna sig bittra om de blir bemötta som om det vore kvinnomisshandlare. Om man är dömd på förhand, vad hjälper det då att ha ett hedersvärt agerande?
Redan nu bemöter samhället män nedvärderande då de medverkar vid sjukhusbesök och besök vid arbetsförmedling. Det finns handläggare vid arbetsförmedling som försöker förhindra att mannen medverkar. Myndigheten anser tydligen att männen bara är störande moment och inte har med saken att göra, men verkligheten är att arbetsförmedlingen oftast inte klarar av att fixa jobb. Aktiva och stödjande män är förutsättningar för att kvinnorna skall få fäste på den svenska arbetsmarknaden. Om man inte växt upp i Sverige har man nog mycket begränsad kunskap om hur arbetsförmedlingen fungerar, svårt att förstå ord och termer, känner inte till hur samhället fungerar, och svårt att ta tillvara på sina intressen om man inte har stöd.
Det är inte lätt för många utländska kvinnor i svensk sjukvård. I Sverige måste man själv ta initiativ och förklara vilka symtom man har och man måste verkligen stå på sig för att träffa en läkare. Detta växer vi upp med i Sverige och anpassar oss till, men folk från utlandet har ofta svårt med detta. De är vana med att bli välkomnade av sjukvården. Många frågor brukar ställas av läkaren. De är alltid välkomna till en läkare. Det är inte som här i Sverige att man hamnar hos en sjuksyster på telefonen som till varje pris försöker hitta motiv till att avfärda en.
Om en man kontaktar sjukvården för att försöka boka in en läkartid åt sin utländska fru blir det nästan alltid problem med att sköterskan vägrar att tala med honom. Språk kan vara ett problem, och speciellt då det gäller att beskriva symtom och medicinska termer, då är det till stor hjälp att få hjälp med att någon berättar sjukhistoriken. Det behövs också någon som står på sig. Det är inte ovanligt att kvinnor från utlandet passar på att besöka vården då de är i sitt hemland för där blir de välkomnade. Det händer inte alltför sällan heller att de där får diagnos och vård för sådant de borde fått hjälp med i Sverige, men som de inte fått hjälp med för att de inte orkat med att hantera kontakterna med den svenska sjukvården och för att de inte känner tillit till den.
Kära politiker, skulle ni inte istället lägga ner lite av er värdefulla energi på att göra något åt problemet med den omänskliga påtvingade separationen av nyförälskade då den utländsk partnern är tvungen att vänta i utlandet på beslutet för uppehållstillstånd? Men det är väl kanske just det som är är tanke, att kärleken skall svalna så att de inte någonsin skall kunna få uppleva glädjen av att vara tillsammans med den man är nyförälskad i. Den medicinska vetenskapen säger att nyförälskelse gör att man fokuserar sig på sin partner på ett tvångsmässigt sätt och att fysiologiska förändringar sker som möjliggör att man bättre lär känna sin partner. En förälskelse varar i princip aldrig längre än ett halvår. Åtskillnad gör att partnerna går miste om denna period och istället får leva ett år med ångestfull väntan. Detta är vad jag kallar för att förstöra folks liv. Men det är logiskt, emedan för politikerna är kärlek mellan länder andra klassens kärlek och den bör besudlas och brännmärkas.
Frågan om när ett temporärt uppehållstillstånd skall övergå till ett permanent uppehållstillstånd när kvinnor eller män befinner sig i Sverige på grund av anknytning till sambo eller make/make är inte en lätt fråga. För parterna skulle det bästa vara att det inte fanns någon "övergångstid" (tid då den från utlandet måste lämna Sverige ifall relationen avslutas). Den som bor i Sverige skulle slippa tvivlet om att kärleken är äkta eller simulerad. Det finns individer som oerhört gärna vill komma till Sverige i hopp om en bättre framtid, och är beredda att simulera sitt intresse för partnern i Sverige. Mycket smärta och många förlorade år skulle kunna undvaras svenska män och kvinnor ifall de slapp bli offer i andras försök att ta sig till Sverige. Frågan är dock ifall politikerna är beredda att öppna gränserna till Sverige, utan de som är angelägna om att komma till Sverige får nog räkna med att fortsätta vara tvugna att trampa på hjärtan.
Detta inlägg är en reaktion på följande artiklar i media:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/utredare-vill-stoppa-oserios-fruimport
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sabuni-lagstiftningen-ar-inte-modern_7311371.svd
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.861788-sabuni-slutar-som-minister-2014
http://www.sydsvenskan.se/sverige/-lara-sig-svenska-viktigast-
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Uppehallstillstand-pa-grund-av_GZ02Sf279/?text=true
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tvaarsregeln-bor-tas-bort_7309737.svd
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article12308722.ab
http://patersemperest.blogspot.se/2012/06/ytterligare-politiker-som-vill.html
onsdag 30 maj 2012
Folkpartiet sviker eleverna
Nedan några tankar sedan jag läst SvD blogg
http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/05/bjorklund-slakt-av-modersmalsundervisning/
Folkpartiet hade valaffischer inför valet 2002 där det skröt om hur pass bra skolan skulle bli ifall de fick ansvaret för den. Jag var en som trodde att de verkligen var kompetenta, men så här i efterhand har jag förstått att det vara var tomma ord och lögn. De har inte alls någon kompetens. Jan Björklkund vill gärna, men har inte tillräcklig insikt om vilka åtgärder som behövs. I själva verket är det nu tio förlorade år med Folkpartiet vid makten med ansvar för skolpolitiken.
Jag är kritisk emot att samhället skall ha ansvar för hemspråksundervisning. De knappa resurserna räcker inte ens till den reguljära undervisningen. Jag skulle aldrig drömma om att begära att mina barn skulle få gratis undervisning i svenska ifall jag flyttade till utlandet. Jag skulle däremot bli jättetacksam om de fick extra undervisning i det nya landets språk, men jag skulle aldrig kräva det.
Det är rätt att språket är oerhört viktigt för att etablera sig i ett nytt land. Dock så får man inte heller gå till överdrift, så att man skapar enorma murar som förhindrar att högutbildad arbetskraft med unik specialistkompetens kan komma till Sverige för att förbättra vår ekonomi.
Jag tycker att den vanliga språkundervisningen som erbjuds alla elever förbättras och utökas. Bättre lärare behövs. Fler språk bör erbjudas, och då tänker jag speciellt på att de stora språken bör finnas med så att vi i Sverige har goda möjligheter att kunna ta tillvara på den internationella ekonomins möjligheter. Engelska, tyska, spanska och franska erbjuds ofta av skolorna, men även kinesiska, ryska och arabiska bör erbjudas för det är riktigt stora språk och viktiga ekonomiska zoner med vilka handel sker. Vi bör inte bara bli utnjuttade, utan vi bör även utnyttja dessa möjligheter.
Något som är viktigt att känna till är att stelbenta regler och krav på "legitimation", i praktiken leder till sämre kvalitét på undervisningen. Det finns elever som under fyra års studier i ett tredje språk (tyska, franska, spanska) knappt kan någonting. Tyvärr håller de svenskfödda, svenskutbildade lärarna inte alls den nivån som man kan förvänta sig. På papperet har de "behörighet", men i verkligheten kan dessa lärare inte kommunicera på det språk de lär ut. De kan inte förklara saker på språket. Deras uttal är starkt präglat av svensk satsmelodi. Det är oerhört vanligt att elever i svenska skolan inte ens kan uttala vokalerna rätt i det utländska språket, vilket gör det omöjligt att fårstå vad de säger. Det är enorma brister på undervisningen. Därför ger jag inte mycket för legitimationer och behörighetsintyg, så länge de inte garanterar att lärarna verkligen är kompetenta.
Det måste bli lättare för utlandsfödda att bli språklärare i Sverige i deras modersmål. Det är oerhört viktigt att vi får in personer med språket som modersmål i den svenska skolan. Det duger inte med våra svenskfödda, svenskutbildade lärare som talar svenska på lektionerna och inte kan förmedla det nya språket på ett pedagogiskt sätt.
Murarna är alltför höga för utlandsfödda till att bli språklärare. Till och med för de som redan har en lärarutbildning i sitt hemland är murarna för höga. De måste läsa 90 högskolepoäng (1,5 års heltidsstudier) i sitt modersmål här i Sverige för att bli lärare, trots att de i hemlandet har haft ansvar för att lära elever i grundskolan att läsa, tala och skriva. För att få läsa på högskolan måste de först ha Svenska B och Engelska A. För att nå nivån Svenska B, krävs det i normalfallet 3 års studier ifall man inte har förkunskaper i Svenska. I Sverige är nivån hög i Engelska i förhållande till många andra länder, vilket gör att en del måste läsa ett par år Engelska för att nå kravet Engelska A. Sammanlagt krävs alltså: 3 år (svenska) + 2 år (engelska) + 1,5 år (modermål) = 6,5 års studier för att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden! Är det att ta tillvara på resurserna? Har vi inte ett regelverk som förhindrar oss istället för att hjälpa oss få kompetenta lärare? T.ex. så kan man ifrågasätta värdet av att slösa bort två år på engelska och tre år på svenska, bara för att få studera sitt modersmål på universitetet.
Jan Björklund, vad tänker du om detta? Skall du fortsätta att gå i de fotspår som fackföreningarna stakar ut åt dig, eller skall du börja tänka lite mer självständigt och mer tänka på elevernas behov, till skillnad på fackföreningarnas skråtänkande om att skydda sina egna, alltför ofta inkompetenta, medlemmar.
Detta inlägg är en reaktion på följande artiklar:
http://www.dn.se/ledare/signerat/inspirerande-vag-till-battre-lektioner
http://www.dn.se/nyheter/politik/bjorklund-bra-forslag
http://www.dn.se/debatt/kunskaper-i-svenska-krav-for-medborgarskap
http://www.dn.se/nyheter/sverige/m-mognadstesta-alla-sexaringar
http://www.dn.se/nyheter/politik/mp-vill-ge-larare-ordinationsratt
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-betygen-ar-mer-rattvisa-an-de-gamla_7251645.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-sagar-mp-forslag-om-larare_7233175.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-sagar-mp-forslag-om-larare_7233175.svd
http://www.folkpartiet.se/Var-politik/Vara-viktigaste-fragor/Skola-och-utbildning/
http://www.folkpartiet.se/Var-politik/Snabba-fakta/statlig-skola/
http://www.dn.se/nyheter/valet-2010/fp-skolan-den-viktigaste-valfragan
http://www.youtube.com/watch?v=yTizCcl4-Is
http://www.youtube.com/watch?v=f_bp5y_llPA
http://www.expressen.se/nyheter/val-2010/fp-foraldrar-ska-vakta-brakiga-barn-i-skolan/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12049828.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article12425254.ab
http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/05/bjorklund-slakt-av-modersmalsundervisning/
Folkpartiet hade valaffischer inför valet 2002 där det skröt om hur pass bra skolan skulle bli ifall de fick ansvaret för den. Jag var en som trodde att de verkligen var kompetenta, men så här i efterhand har jag förstått att det vara var tomma ord och lögn. De har inte alls någon kompetens. Jan Björklkund vill gärna, men har inte tillräcklig insikt om vilka åtgärder som behövs. I själva verket är det nu tio förlorade år med Folkpartiet vid makten med ansvar för skolpolitiken.
Jag är kritisk emot att samhället skall ha ansvar för hemspråksundervisning. De knappa resurserna räcker inte ens till den reguljära undervisningen. Jag skulle aldrig drömma om att begära att mina barn skulle få gratis undervisning i svenska ifall jag flyttade till utlandet. Jag skulle däremot bli jättetacksam om de fick extra undervisning i det nya landets språk, men jag skulle aldrig kräva det.
Det är rätt att språket är oerhört viktigt för att etablera sig i ett nytt land. Dock så får man inte heller gå till överdrift, så att man skapar enorma murar som förhindrar att högutbildad arbetskraft med unik specialistkompetens kan komma till Sverige för att förbättra vår ekonomi.
Jag tycker att den vanliga språkundervisningen som erbjuds alla elever förbättras och utökas. Bättre lärare behövs. Fler språk bör erbjudas, och då tänker jag speciellt på att de stora språken bör finnas med så att vi i Sverige har goda möjligheter att kunna ta tillvara på den internationella ekonomins möjligheter. Engelska, tyska, spanska och franska erbjuds ofta av skolorna, men även kinesiska, ryska och arabiska bör erbjudas för det är riktigt stora språk och viktiga ekonomiska zoner med vilka handel sker. Vi bör inte bara bli utnjuttade, utan vi bör även utnyttja dessa möjligheter.
Något som är viktigt att känna till är att stelbenta regler och krav på "legitimation", i praktiken leder till sämre kvalitét på undervisningen. Det finns elever som under fyra års studier i ett tredje språk (tyska, franska, spanska) knappt kan någonting. Tyvärr håller de svenskfödda, svenskutbildade lärarna inte alls den nivån som man kan förvänta sig. På papperet har de "behörighet", men i verkligheten kan dessa lärare inte kommunicera på det språk de lär ut. De kan inte förklara saker på språket. Deras uttal är starkt präglat av svensk satsmelodi. Det är oerhört vanligt att elever i svenska skolan inte ens kan uttala vokalerna rätt i det utländska språket, vilket gör det omöjligt att fårstå vad de säger. Det är enorma brister på undervisningen. Därför ger jag inte mycket för legitimationer och behörighetsintyg, så länge de inte garanterar att lärarna verkligen är kompetenta.
Det måste bli lättare för utlandsfödda att bli språklärare i Sverige i deras modersmål. Det är oerhört viktigt att vi får in personer med språket som modersmål i den svenska skolan. Det duger inte med våra svenskfödda, svenskutbildade lärare som talar svenska på lektionerna och inte kan förmedla det nya språket på ett pedagogiskt sätt.
Murarna är alltför höga för utlandsfödda till att bli språklärare. Till och med för de som redan har en lärarutbildning i sitt hemland är murarna för höga. De måste läsa 90 högskolepoäng (1,5 års heltidsstudier) i sitt modersmål här i Sverige för att bli lärare, trots att de i hemlandet har haft ansvar för att lära elever i grundskolan att läsa, tala och skriva. För att få läsa på högskolan måste de först ha Svenska B och Engelska A. För att nå nivån Svenska B, krävs det i normalfallet 3 års studier ifall man inte har förkunskaper i Svenska. I Sverige är nivån hög i Engelska i förhållande till många andra länder, vilket gör att en del måste läsa ett par år Engelska för att nå kravet Engelska A. Sammanlagt krävs alltså: 3 år (svenska) + 2 år (engelska) + 1,5 år (modermål) = 6,5 års studier för att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden! Är det att ta tillvara på resurserna? Har vi inte ett regelverk som förhindrar oss istället för att hjälpa oss få kompetenta lärare? T.ex. så kan man ifrågasätta värdet av att slösa bort två år på engelska och tre år på svenska, bara för att få studera sitt modersmål på universitetet.
Jan Björklund, vad tänker du om detta? Skall du fortsätta att gå i de fotspår som fackföreningarna stakar ut åt dig, eller skall du börja tänka lite mer självständigt och mer tänka på elevernas behov, till skillnad på fackföreningarnas skråtänkande om att skydda sina egna, alltför ofta inkompetenta, medlemmar.
Detta inlägg är en reaktion på följande artiklar:
http://www.dn.se/ledare/signerat/inspirerande-vag-till-battre-lektioner
http://www.dn.se/nyheter/politik/bjorklund-bra-forslag
http://www.dn.se/debatt/kunskaper-i-svenska-krav-for-medborgarskap
http://www.dn.se/nyheter/sverige/m-mognadstesta-alla-sexaringar
http://www.dn.se/nyheter/politik/mp-vill-ge-larare-ordinationsratt
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-betygen-ar-mer-rattvisa-an-de-gamla_7251645.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-sagar-mp-forslag-om-larare_7233175.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-sagar-mp-forslag-om-larare_7233175.svd
http://www.folkpartiet.se/Var-politik/Vara-viktigaste-fragor/Skola-och-utbildning/
http://www.folkpartiet.se/Var-politik/Snabba-fakta/statlig-skola/
http://www.dn.se/nyheter/valet-2010/fp-skolan-den-viktigaste-valfragan
http://www.youtube.com/watch?v=yTizCcl4-Is
http://www.youtube.com/watch?v=f_bp5y_llPA
http://www.expressen.se/nyheter/val-2010/fp-foraldrar-ska-vakta-brakiga-barn-i-skolan/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12049828.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article12425254.ab
tisdag 20 mars 2012
Den svenska skolan då, nu och framtiden.
Göran Persson saboterade svenska skolan då han gjorde om den runt 1989. Man tog bort kortare, 2-åriga, tekniska gymnasieutbildningar, vars studenter var mycket efterfrågade av industrin. Skolor med bra tekniska utbildningar med olika inriktningar såsom elektronik, kemi, bygg eller maskin, "lades ned" man införde "program" istället, dvs att skolorna skulle erbjuda lite av varje men därför också inte kunde erbjuda något med djup och bredd inom specifika områden. Göran Person levde med tanken om att alla skulle stöpas i samma form, vilket för honom var minst tre års teoretiska gymnasiestudier. Nu står vi där med problem med att unga inte får arbete. Politiker funderar de skall göra för att förbättra yrkesprogram. Göran Persson har gjort en oerhörd skada på svensk skola då han en gång monterade ner den.
Jag avundas Finlands myndigheter och politiker för att driva en så bra skola. Helt klart ett föredöme för oss i Sverige. Vi har lidit alltför mycket av politikers modenycker som slitigt sönder skolan. En av dessa modenycker i Sverige var att låta eleverna ta för stort ansvar i sitt eget lärande. Enligt min mening är lärarens uppgift att via kommunikation och pedagogik undervisa. Att läraren har förmåga att hålla i intressanta föreläsningar på lektionerna ser jag som viktigt, och att de gör ämnen tillgängliga samt planerar undervisningen så barnen stegvis utökar sina kunskaper. Lärarens roll som ledare i lärandet är viktig. Det är de som skall veta vilka moment som är viktiga att studera hålla i planeringen. Att låta elever fritt och planlöst självständigt söka kunskap inom alla olika ämnen är ineffektivt. De flesta individer kräver dessutom struktur för sitt inlärande.
Allmän och särskild matematik och engelska fanns på 80-talet. Tidigare tror jag ännu fler ämnen fanns i olika svårighetsgrader. Socialdemokraterna ville inte ha olika svårighetsgrader, för det ansågs ojämlikt. Alla skulle stöpas i samma form. Barn skulle gå på samma skolor då det ansågs vara viktigt att barn mötte barn från alla bakgrunder. Sedermera har de dock svängt 180° då man accepterar att människor från olika kulturer inte behöver gå i samma skolor, vilket gör att det är fullt möjligt att växa upp i Sverige utan att under sin skolgång möta folk från med olika bakgrund och kultur. Nog är det ett större problem att barn går på skolor som är monokulturella (och där ibland en religion är förhärskande) än att man låter barn som går på samma skola få möjlighet att studera i olika takt.
Man borde även låta barn som ej uppnår målen i ett ämne låta gå om kursen i större utsträckning. Det ger dem möjlighet att fortsätta studera (istället för att bli tvungen att hoppa av) och gör att lärarna inte tvingas att sätta godkänt för elever som har alltför låg nivå. Eleverna med låg nivå behöver få stora delar av kursen repeterad för att hänga med. I annat fall har de inte möjlighet att hänga med. Men eleverna med tillräcklig nivå måste man ju gå vidare med för att nå kunskapskraven så de har tillräcklig nivå för nästa stadium.
Det är väldigt stor individuell skillnad på hur fort elever lär sig olika ämnen, samt hur pass motiverade de är. Båda typer av elever bör få möjlighet till undervisning som bäst passar deras förutsättningar. När det gäller utländska språk till exempel är skillnaderna på motivation och inlärningskapacitet stor. Det är inte tillfredsställande att de som har kapacitet och motivation att avancera snabbt inte får undervisning på den nivå som gör att de når målen, men det är heller inte tillfredsställande att behöva ge elever underkänt och därmed göra att de inte fortsätter med språkstudier.
Tanken om att alla barn skall läsa i samma takt måste man nog lägga åt sidan. De som inte har motivation eller förmåga att studera i en normal takt skall inte behöva välja bort ämnen som ändå skulle berika dem. De som har förmåga att läsa i högre takt skall inte behöva sitta av sina år i grundskolan för att sedan behöva studera som en galning i högskolan för att grundskolan "hållit nere nivån" för att det skall passa alla. Frågan är vad man då skall ha grundskolan till i överhuvud taget för dessa elever ifall de inte få nyttja denna tid att bredda och fördjupa sina kunskaper för att på bästa sätt vara förberedd till högskolan. Att tänka på också är att tiden på högskolan är begränsad och att man inte kan läsa allting. Vad man kan tillgodogöra sig i grundskola och gymnasium, är därför också viktigt för allting går omöjligtvis att pressa in på fem års universitetsstudier.
I Sverige får vi nog acceptera att vår tid är förbi som rik nation. Kinesiska studenter är mycket mer motiverade och disciplinerade och lär sig mångfaldigt mycket mer. De har billig arbetskraft och människor med stora kunskaper inom många områden. I längden kommer vi att få sänka vår levnadsstandard och kineserna kommer öka sin något. Våra levnadsstandarder kommer att harmoniseras med tiden. Utvecklingen emot detta understöds även av att de Europeiska länderna tävlar med varandra om att ha låga skatter. För att hålla låga skatter minskar man på utbildningskvalitén och på de sociala skyddsnäten. Ett EU utan gemensam skattepolitik och socialt skyddsnät, kommer att leda till att det blir rå kapitalism som kommer driva oss från social trygghet och god tillgänglighet till välutbildad arbetskraft för industrin.
Lärarlagen på skolorna måste bli mycket bättre på att lära eleverna självkontroll. Det är alltför vanligt att undervisningen blir lidande på grund av att en eller några elever är oroliga på lektionen. Det kan handla om att de lägger upp benen på bänken, pratar med sina kompisar, leker med mobilen, springer ut och in i klassrummet, mm. Detta smittar gärna av sig till övriga elever. En elev kan påverka andra elever så hela klassen blir orolig. Ifall eleven ej är på lektionen, kan det vara lugnt. Olika klasser kan ha helt olika "kultur". En del klasser har en positiv kultur där elever är lugna och koncentrerade, medans andra klasser kan ha en negativ kultur där det är rörigt och eleverna inte vill arbeta. Det är inte rättvist emot eleverna att deras förutsättningar blir helt olika beroende på ifall de hamnar i en klass i positiv respektive negativ kultur. Att lärare samarbetar med att påverka dessa negativa kulturer så de blir mer positiva måste ses som en central uppgift. Det räcker inte med att lärarna är bra på sitt ämne. De kan vara hur bra pedagoger som helst, men ifall de inte klarar av att påverka gruppens kultur kommer de inte kunna få elevernas uppmärksamhet. Skolorna måste bli mycket bättre på att arbeta med gruppdynamik och elevers självkontroll.
Införandet av lärarlegitimation tror jag inte på som lösning. Skolan har enorma problem med att få tag i personer som har tillräckliga ämneskunskaper. Stelbenta regler och krav på långa utbildningar kommer kommer förvärra situationen. Snarare skapar det en skyddad verkstad för de lärare som förvisso är lärare på papperet, men som inte fyller måtten. De blir svåra att bli av med, men en lärare utan de stelbenta formella kraven kan bara vara vikarie tills man hittar en 'behörig' lärare. Det skall mycket till för att inte lyckas få behörighet då man deltar i universitetsprogrammen. Behörigheten säger därför inte så mycket om lärarens verkliga förmåga. Det är först i verksamheten då det går att avgöra. Istället för att införa lärarlegitimation hade det varit bättre med att göra det lättare för skolor att säga upp fast anställda lärare som ej fyller måtten. Rektorerna har ett ansvar i att eleverna får undervisning med tillräcklig standard, men ifall de 'fastnar' med en lärare som ej fungerar bra så är de ju i praktiken bakbundna av stelbenta regler.
Ett exempel på problem med stelbenta regler är att vi i Sverige sällan har lärare i utländska språk som har språket som modersmål. Svenskfödda lärare brukar prata svenska större delen av lektionerna. När de talar har de kraftig svensk accent och rytmik. De gör många språkliga fel och vet ej hur språket används. Barnen har svårt att kommunicera muntligt på språket. De har svårt att uppfatta ljud och de har ofta grava brister på uttal. Många språk har annorlunda uttal på vokaler och en del konsonanter. Om man uttalar dessa som på svenska, blir det omöjligt att förstå vad som sägs. Vi behöver alltså personer med utländska språk som modersmål, men stelbenta regler gör att de måste börja om från början för att få lärarbehörighet. De måste ta de svenska universitetens kurser i historia, litteratur, uttal, mm. Men dessa saker har de studerat i sitt hemland flera gånger om. Man kan då tycka att de borde kunna få tillgodoräkna sig detta, men nej det går inte. Svensk byråkrati inom utbildningsväsendet är väletablerad.
Det är visat att små barn lär sig språk genom att kommunicera direkt med en människa. Att sätta på en radio och låta dem lyssna räcker inte. Det är just den interpersonella kommunikationen som är viktig. Kommunikation på det utländska språket är viktigt. De de svenskfödda lärarna ofta har begränsad språklig förmåga, bör svenska skolor i ökad uträckning försöka rekrytera personer med språken som modersmål. Om de inte har tillräckliga grammatiska kunskaper, kan man låta den svenskfödda läraren hålla i grammatiken och låta den utländska läraren hålla i konversation. Det skulle nog öka kvalitén avsevärt på undervisningen.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jan-bjorklund-dags-att-aterforstatliga-skolan_6004975.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lararlegitimationerna-ar-en-viktig-reform_6937551.svd
http://www.dn.se/ledare/signerat/inspirerande-vag-till-battre-lektioner
http://www.dn.se/debatt/68-vinden-blaste-bort-lararnas-auktoritet-status-och-loner
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/yrkesprov-skulle-ge-fler-larare_7321185.svd
Jag avundas Finlands myndigheter och politiker för att driva en så bra skola. Helt klart ett föredöme för oss i Sverige. Vi har lidit alltför mycket av politikers modenycker som slitigt sönder skolan. En av dessa modenycker i Sverige var att låta eleverna ta för stort ansvar i sitt eget lärande. Enligt min mening är lärarens uppgift att via kommunikation och pedagogik undervisa. Att läraren har förmåga att hålla i intressanta föreläsningar på lektionerna ser jag som viktigt, och att de gör ämnen tillgängliga samt planerar undervisningen så barnen stegvis utökar sina kunskaper. Lärarens roll som ledare i lärandet är viktig. Det är de som skall veta vilka moment som är viktiga att studera hålla i planeringen. Att låta elever fritt och planlöst självständigt söka kunskap inom alla olika ämnen är ineffektivt. De flesta individer kräver dessutom struktur för sitt inlärande.
Allmän och särskild matematik och engelska fanns på 80-talet. Tidigare tror jag ännu fler ämnen fanns i olika svårighetsgrader. Socialdemokraterna ville inte ha olika svårighetsgrader, för det ansågs ojämlikt. Alla skulle stöpas i samma form. Barn skulle gå på samma skolor då det ansågs vara viktigt att barn mötte barn från alla bakgrunder. Sedermera har de dock svängt 180° då man accepterar att människor från olika kulturer inte behöver gå i samma skolor, vilket gör att det är fullt möjligt att växa upp i Sverige utan att under sin skolgång möta folk från med olika bakgrund och kultur. Nog är det ett större problem att barn går på skolor som är monokulturella (och där ibland en religion är förhärskande) än att man låter barn som går på samma skola få möjlighet att studera i olika takt.
Man borde även låta barn som ej uppnår målen i ett ämne låta gå om kursen i större utsträckning. Det ger dem möjlighet att fortsätta studera (istället för att bli tvungen att hoppa av) och gör att lärarna inte tvingas att sätta godkänt för elever som har alltför låg nivå. Eleverna med låg nivå behöver få stora delar av kursen repeterad för att hänga med. I annat fall har de inte möjlighet att hänga med. Men eleverna med tillräcklig nivå måste man ju gå vidare med för att nå kunskapskraven så de har tillräcklig nivå för nästa stadium.
Det är väldigt stor individuell skillnad på hur fort elever lär sig olika ämnen, samt hur pass motiverade de är. Båda typer av elever bör få möjlighet till undervisning som bäst passar deras förutsättningar. När det gäller utländska språk till exempel är skillnaderna på motivation och inlärningskapacitet stor. Det är inte tillfredsställande att de som har kapacitet och motivation att avancera snabbt inte får undervisning på den nivå som gör att de når målen, men det är heller inte tillfredsställande att behöva ge elever underkänt och därmed göra att de inte fortsätter med språkstudier.
Tanken om att alla barn skall läsa i samma takt måste man nog lägga åt sidan. De som inte har motivation eller förmåga att studera i en normal takt skall inte behöva välja bort ämnen som ändå skulle berika dem. De som har förmåga att läsa i högre takt skall inte behöva sitta av sina år i grundskolan för att sedan behöva studera som en galning i högskolan för att grundskolan "hållit nere nivån" för att det skall passa alla. Frågan är vad man då skall ha grundskolan till i överhuvud taget för dessa elever ifall de inte få nyttja denna tid att bredda och fördjupa sina kunskaper för att på bästa sätt vara förberedd till högskolan. Att tänka på också är att tiden på högskolan är begränsad och att man inte kan läsa allting. Vad man kan tillgodogöra sig i grundskola och gymnasium, är därför också viktigt för allting går omöjligtvis att pressa in på fem års universitetsstudier.
I Sverige får vi nog acceptera att vår tid är förbi som rik nation. Kinesiska studenter är mycket mer motiverade och disciplinerade och lär sig mångfaldigt mycket mer. De har billig arbetskraft och människor med stora kunskaper inom många områden. I längden kommer vi att få sänka vår levnadsstandard och kineserna kommer öka sin något. Våra levnadsstandarder kommer att harmoniseras med tiden. Utvecklingen emot detta understöds även av att de Europeiska länderna tävlar med varandra om att ha låga skatter. För att hålla låga skatter minskar man på utbildningskvalitén och på de sociala skyddsnäten. Ett EU utan gemensam skattepolitik och socialt skyddsnät, kommer att leda till att det blir rå kapitalism som kommer driva oss från social trygghet och god tillgänglighet till välutbildad arbetskraft för industrin.
Lärarlagen på skolorna måste bli mycket bättre på att lära eleverna självkontroll. Det är alltför vanligt att undervisningen blir lidande på grund av att en eller några elever är oroliga på lektionen. Det kan handla om att de lägger upp benen på bänken, pratar med sina kompisar, leker med mobilen, springer ut och in i klassrummet, mm. Detta smittar gärna av sig till övriga elever. En elev kan påverka andra elever så hela klassen blir orolig. Ifall eleven ej är på lektionen, kan det vara lugnt. Olika klasser kan ha helt olika "kultur". En del klasser har en positiv kultur där elever är lugna och koncentrerade, medans andra klasser kan ha en negativ kultur där det är rörigt och eleverna inte vill arbeta. Det är inte rättvist emot eleverna att deras förutsättningar blir helt olika beroende på ifall de hamnar i en klass i positiv respektive negativ kultur. Att lärare samarbetar med att påverka dessa negativa kulturer så de blir mer positiva måste ses som en central uppgift. Det räcker inte med att lärarna är bra på sitt ämne. De kan vara hur bra pedagoger som helst, men ifall de inte klarar av att påverka gruppens kultur kommer de inte kunna få elevernas uppmärksamhet. Skolorna måste bli mycket bättre på att arbeta med gruppdynamik och elevers självkontroll.
Införandet av lärarlegitimation tror jag inte på som lösning. Skolan har enorma problem med att få tag i personer som har tillräckliga ämneskunskaper. Stelbenta regler och krav på långa utbildningar kommer kommer förvärra situationen. Snarare skapar det en skyddad verkstad för de lärare som förvisso är lärare på papperet, men som inte fyller måtten. De blir svåra att bli av med, men en lärare utan de stelbenta formella kraven kan bara vara vikarie tills man hittar en 'behörig' lärare. Det skall mycket till för att inte lyckas få behörighet då man deltar i universitetsprogrammen. Behörigheten säger därför inte så mycket om lärarens verkliga förmåga. Det är först i verksamheten då det går att avgöra. Istället för att införa lärarlegitimation hade det varit bättre med att göra det lättare för skolor att säga upp fast anställda lärare som ej fyller måtten. Rektorerna har ett ansvar i att eleverna får undervisning med tillräcklig standard, men ifall de 'fastnar' med en lärare som ej fungerar bra så är de ju i praktiken bakbundna av stelbenta regler.
Ett exempel på problem med stelbenta regler är att vi i Sverige sällan har lärare i utländska språk som har språket som modersmål. Svenskfödda lärare brukar prata svenska större delen av lektionerna. När de talar har de kraftig svensk accent och rytmik. De gör många språkliga fel och vet ej hur språket används. Barnen har svårt att kommunicera muntligt på språket. De har svårt att uppfatta ljud och de har ofta grava brister på uttal. Många språk har annorlunda uttal på vokaler och en del konsonanter. Om man uttalar dessa som på svenska, blir det omöjligt att förstå vad som sägs. Vi behöver alltså personer med utländska språk som modersmål, men stelbenta regler gör att de måste börja om från början för att få lärarbehörighet. De måste ta de svenska universitetens kurser i historia, litteratur, uttal, mm. Men dessa saker har de studerat i sitt hemland flera gånger om. Man kan då tycka att de borde kunna få tillgodoräkna sig detta, men nej det går inte. Svensk byråkrati inom utbildningsväsendet är väletablerad.
Det är visat att små barn lär sig språk genom att kommunicera direkt med en människa. Att sätta på en radio och låta dem lyssna räcker inte. Det är just den interpersonella kommunikationen som är viktig. Kommunikation på det utländska språket är viktigt. De de svenskfödda lärarna ofta har begränsad språklig förmåga, bör svenska skolor i ökad uträckning försöka rekrytera personer med språken som modersmål. Om de inte har tillräckliga grammatiska kunskaper, kan man låta den svenskfödda läraren hålla i grammatiken och låta den utländska läraren hålla i konversation. Det skulle nog öka kvalitén avsevärt på undervisningen.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jan-bjorklund-dags-att-aterforstatliga-skolan_6004975.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lararlegitimationerna-ar-en-viktig-reform_6937551.svd
http://www.dn.se/ledare/signerat/inspirerande-vag-till-battre-lektioner
http://www.dn.se/debatt/68-vinden-blaste-bort-lararnas-auktoritet-status-och-loner
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/yrkesprov-skulle-ge-fler-larare_7321185.svd
tisdag 3 januari 2012
Frihet från religiöst våld och intolerans
Bit för bit lyckas extremister tysta ner folk. Folk har börjat bli rädda att yttra sig med rädsla för att bli mördade. Extremisterna har lyckats mycket väl med att faktiskt kontrollera medier, författare, konstnärer, politiker och folk i Europa. Infantil extremism har börjat härja och folk är tysta av rädsla för att mista livet. Bara en och annan författare och konstnär med dödsförakt vågar yttra sig. En del religiösa företeelser i samhället bör kunna diskuteras på samma förutsättningar som man diskuterar andra samhällsfrågor. Att gömma sig bakom en religiös förklaring för att ursäkta idéer och handlingar, tycker jag inte håller.
Att man har frihet att uttrycka sig och ha egna åsikter tycker jag är viktig, och jag accepterar inte att enskilda individer tystas ned med hot eller våld.
Jag tycker att religioner kan innehålla bra sidor och fylla ett behov hos många människor, men däremot har religioner en mycket stor tendens att resultera i intolerans och våld. Frågan är ifall religion skall få existera i organiserad form. Att personer privat har en religion kanske inte är så farligt, men så fort det blir större grupper så har verkar det ha en tendens att gå överstyr.
Kristendomen kan förvisso ha haft en del positiva effekter. Folk har lärt sig läsa och folk har fått en viss moralisk bas att stå på, t.ex. att visa kärlek, vara hederlig och kunna förlåta, och skapat ett visst socialt klister att skapa stabila stater. Dock har kristendomen en svart sida. Hur många människor har inte dött i krig förda i religionens namn? Hur mycket historia har inte demolerats i kristendomens namn? I England fanns massor av Stonehenge-formationer, en del större än Stonehenge, som jämnats till marken på grund av att de ansetts vara hedniska. I Amerika har man utplånat stora delar av den mycket intressanta historian av deras pyramidbyggande folk. Kunskap om deras religion, astronomi och kalendrar har gått om intet. I Europa har vetenskapsmän förföljts för att de framfört sina kunskaper och observationer. I Europa förstördes massor av dokument från antikens vetenskapsmän. Charles Darwins tillbakahöll publiceringen av sina idéer om naturligt urval många år på grund av rädsla för de reaktioner den skulle orsaka. Galileo Galilei arbetade med vetenskapliga metoder och grundade kunskap på observationer och experiment. Han blev ställd inför inkvisitionens domstol och tvingades avsvära sig sina "villoläror". Häxjakten i Europa baserades på religiös vidskepelse och orsakade många oskyldiga människors död.
Är det inte dags för oss att kräva att samhället är sekulariserat? Börjar det bli dags att förbjuda alla religioner som kan medföra intolerans och våld? Är det inte dags att ifrågasätta religionens särställning i samhället? Är det inte dags att låta även religiösa och religiösa idéer ifrågasättas på ett likartat sätt som andra saker, individer, grupper och organisationer i samhället? Hur mycket mer galenskap skall vi inte se i världen orsakad av indoktrinerade personer med skygglappar och som inte klarar av att ifrågasätta grund av att de är religiösa? Hur mycket lidande och skada orsakar inte kristendom, islam och judendom? Dessa tre religioner står och har stått för så mycket krig och elände att det är dags att förbjuda dem.
Skall vi i Europa gå 500 år tillbaka i tiden för stilla muslimernas ilska runt om i världen? Ja, det ser faktiskt ut som om vi går emot en ny vinter av religiös fanatism. Om vi inte har samma synsätt som muslimerna, så kommer vi att angripas både utifrån och inifrån av personer som tror de agerar på uppdrag av en högre gudomlig makt.
Är det okay att så mycket intolerans och våld utförs på lösa grunder? Ingen av religionerna har belägg för att deras gudar existerar annat än i fantasin. Deras doktriner (Bibeln, Koranen, Tora) är texter som har skapat många problem då personer tagit dem på för stort allvar. Är det okej att man i religionens namn tystar ner personer som faktiskt inte alls har samma uppfattning?
Bit för bit lyckas extremister tysta ner folk. Folk har börjat bli rädda att yttra sig med rädsla för att bli mördade. Extremisterna har lyckats mycket väl med att faktiskt kontrollera medier, författare, konstnärer, politiker och folk i Europa. Infantil extremism har börjat härja och folk är tysta av rädsla för att mista livet. Bara en och annan författare och konstnär med dödsförakt vågar yttra sig.
En del religiösa företeelser i samhället bör kunna diskuteras på samma förutsättningar som man diskuterar andra samhällsfrågor. Att gömma sig bakom en religiös förklaring för att ursäkta idéer och handlingar, tycker jag inte håller.
Är det vettigt att vi inte skall kunna se ansiktet på den man kommunicerar med? Ansiktsuttryck är mycket viktiga i mänsklig kommunikation och i en del av det som gör oss till människor. Varför skall kvinnor alltid anses smutsiga? Varför skall deras åsikter vara mindre värda? Är kvinnors känslor och empati inte något som hör hemma i ett manschauvinistiskt samhälle? Skall kvinnorna i samhället omvandlas till mörka spöken? Skall världen göras till en hård och steril öken, utan den skönhet som kvinnlig fägring skänker den?
Är det vettigt att friskolor startas för olika religiösa grupper? Vore inte det bästa för att hålla ihop en nation att folk i så stor grad det går i samma skolor som barn? Börjar vi inte skapa ett uppdelat Sverige, då vi separerar barn som har olika religiös bakgrund?
Skolavslutning i kyrkan förstår jag man inte håller på med längre i skolan. Trodde det för länge sedan avskaffats. Självklart är det problematiskt att skolan har kopplingar till kyrkor eller religioner.
Är det bra att man publikt demonstrerar sin religiösa tillhörighet genom att bära religiösa attribut? Är det inte ett sätt att skapa en gräns mellan "vi och dom"? Är det inte ett sätt att tvinga in folk i ens närhet i religionen. En "avfälling" som inte bär de religiösa attributen sticker därmed direkt ut och blir socialt utfryst. För att undvika social utfrysning från sina nära, fortsätter man kanske bära de religiösa attributen fastän man slutat tro. På så sätt blir stöder man något som man egentligen inte tror på fullt ut. Samma principer vill kristna i USA använda sig av då de vill återinföra bönestund i skolan. Den som inte vill be, kommer sticka ut i mängden. Det skall vara svårt och smärtsamt för "avfällingarna" och de skall frysas ut som avvikande – är deras strategi. Social kontroll skall styra folks tro. Det är så religiösa vill "rekrytera" folk – alltså inte genom att föra en övertygande argumentation, utan genom sociala påtryckningar.
Att man har frihet att uttrycka sig och ha egna åsikter tycker jag är viktig, och jag accepterar inte att enskilda individer tystas ned med hot eller våld.
Jag tycker att religioner kan innehålla bra sidor och fylla ett behov hos många människor, men däremot har religioner en mycket stor tendens att resultera i intolerans och våld. Frågan är ifall religion skall få existera i organiserad form. Att personer privat har en religion kanske inte är så farligt, men så fort det blir större grupper så har verkar det ha en tendens att gå överstyr.
Kristendomen kan förvisso ha haft en del positiva effekter. Folk har lärt sig läsa och folk har fått en viss moralisk bas att stå på, t.ex. att visa kärlek, vara hederlig och kunna förlåta, och skapat ett visst socialt klister att skapa stabila stater. Dock har kristendomen en svart sida. Hur många människor har inte dött i krig förda i religionens namn? Hur mycket historia har inte demolerats i kristendomens namn? I England fanns massor av Stonehenge-formationer, en del större än Stonehenge, som jämnats till marken på grund av att de ansetts vara hedniska. I Amerika har man utplånat stora delar av den mycket intressanta historian av deras pyramidbyggande folk. Kunskap om deras religion, astronomi och kalendrar har gått om intet. I Europa har vetenskapsmän förföljts för att de framfört sina kunskaper och observationer. I Europa förstördes massor av dokument från antikens vetenskapsmän. Charles Darwins tillbakahöll publiceringen av sina idéer om naturligt urval många år på grund av rädsla för de reaktioner den skulle orsaka. Galileo Galilei arbetade med vetenskapliga metoder och grundade kunskap på observationer och experiment. Han blev ställd inför inkvisitionens domstol och tvingades avsvära sig sina "villoläror". Häxjakten i Europa baserades på religiös vidskepelse och orsakade många oskyldiga människors död.
Är det inte dags för oss att kräva att samhället är sekulariserat? Börjar det bli dags att förbjuda alla religioner som kan medföra intolerans och våld? Är det inte dags att ifrågasätta religionens särställning i samhället? Är det inte dags att låta även religiösa och religiösa idéer ifrågasättas på ett likartat sätt som andra saker, individer, grupper och organisationer i samhället? Hur mycket mer galenskap skall vi inte se i världen orsakad av indoktrinerade personer med skygglappar och som inte klarar av att ifrågasätta grund av att de är religiösa? Hur mycket lidande och skada orsakar inte kristendom, islam och judendom? Dessa tre religioner står och har stått för så mycket krig och elände att det är dags att förbjuda dem.
Skall vi i Europa gå 500 år tillbaka i tiden för stilla muslimernas ilska runt om i världen? Ja, det ser faktiskt ut som om vi går emot en ny vinter av religiös fanatism. Om vi inte har samma synsätt som muslimerna, så kommer vi att angripas både utifrån och inifrån av personer som tror de agerar på uppdrag av en högre gudomlig makt.
Är det okay att så mycket intolerans och våld utförs på lösa grunder? Ingen av religionerna har belägg för att deras gudar existerar annat än i fantasin. Deras doktriner (Bibeln, Koranen, Tora) är texter som har skapat många problem då personer tagit dem på för stort allvar. Är det okej att man i religionens namn tystar ner personer som faktiskt inte alls har samma uppfattning?
Bit för bit lyckas extremister tysta ner folk. Folk har börjat bli rädda att yttra sig med rädsla för att bli mördade. Extremisterna har lyckats mycket väl med att faktiskt kontrollera medier, författare, konstnärer, politiker och folk i Europa. Infantil extremism har börjat härja och folk är tysta av rädsla för att mista livet. Bara en och annan författare och konstnär med dödsförakt vågar yttra sig.
En del religiösa företeelser i samhället bör kunna diskuteras på samma förutsättningar som man diskuterar andra samhällsfrågor. Att gömma sig bakom en religiös förklaring för att ursäkta idéer och handlingar, tycker jag inte håller.
Är det vettigt att vi inte skall kunna se ansiktet på den man kommunicerar med? Ansiktsuttryck är mycket viktiga i mänsklig kommunikation och i en del av det som gör oss till människor. Varför skall kvinnor alltid anses smutsiga? Varför skall deras åsikter vara mindre värda? Är kvinnors känslor och empati inte något som hör hemma i ett manschauvinistiskt samhälle? Skall kvinnorna i samhället omvandlas till mörka spöken? Skall världen göras till en hård och steril öken, utan den skönhet som kvinnlig fägring skänker den?
Är det vettigt att friskolor startas för olika religiösa grupper? Vore inte det bästa för att hålla ihop en nation att folk i så stor grad det går i samma skolor som barn? Börjar vi inte skapa ett uppdelat Sverige, då vi separerar barn som har olika religiös bakgrund?
Skolavslutning i kyrkan förstår jag man inte håller på med längre i skolan. Trodde det för länge sedan avskaffats. Självklart är det problematiskt att skolan har kopplingar till kyrkor eller religioner.
Är det bra att man publikt demonstrerar sin religiösa tillhörighet genom att bära religiösa attribut? Är det inte ett sätt att skapa en gräns mellan "vi och dom"? Är det inte ett sätt att tvinga in folk i ens närhet i religionen. En "avfälling" som inte bär de religiösa attributen sticker därmed direkt ut och blir socialt utfryst. För att undvika social utfrysning från sina nära, fortsätter man kanske bära de religiösa attributen fastän man slutat tro. På så sätt blir stöder man något som man egentligen inte tror på fullt ut. Samma principer vill kristna i USA använda sig av då de vill återinföra bönestund i skolan. Den som inte vill be, kommer sticka ut i mängden. Det skall vara svårt och smärtsamt för "avfällingarna" och de skall frysas ut som avvikande – är deras strategi. Social kontroll skall styra folks tro. Det är så religiösa vill "rekrytera" folk – alltså inte genom att föra en övertygande argumentation, utan genom sociala påtryckningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)