Detta inlägg handlar om huruvida den svenska skolan endast skall tillåta anställa personer som gått lärarutbildningen eller ifall det även skall finnas vägar in i skolan för personer som har annan bakgrund.
Politikerna (FP) är ute i fel riktning då de försöker skapa en skyddad verkstad för personer som gått den svenska lärarutbildningen.
Teoretiska kunskaper om Piaget etc behöver inte alls innebära att man är en bra lärare. Universitetsutbildningen för lärare är världsfrånvänd. När läraren väl står framför eleverna så är det första problemet (i grundskolan) att knyta an till eleverna och få deras uppmärksamhet. Det är sådant som är mycket svårt att lära sig teoretiskt, utan det behövs snarare praktisk träning med hjälp av någon specialist, och mer fokus borde ligga på detta i lärarutbildningen. En del individer har "det i blodet" och klarar detta jättebra utan hjälp, andra har stor hjälp av stöd på vägen. För en del är det alltför svårt att klara av detta.
I grundskolan är ordning i klassrummet en viktig sak. Tyvärr, kan elever
få en betydligt sämre utbildning på grund av att undervisningen blir
störd av elever som pratar, talar i telefon, spelar spel i telefon, SMS:ar, stör andra elever, lägger
fötterna på bordet, har sönder pennor, kastar pennor, springer omkring, mm. En del klasser
kan vara mycket lugna och bra, medans andra kan vara oroliga. I vissa
klasser finns en negativ "kultur" där eleverna gör allt för att slippa
lära sig något. I en del fall kan en enda elevs närvaro göra att det blir
oroligt, genom att andra elever som annars är lugna "hänger på". I
England har man börjat ta detta på allvar. En del lärare blir upprörda och låter rösten gå upp i falsett. Lärare skall få träna på kroppspråk, röst, tonläge och ögonkontakt. De skall även få lära sig hur de utdelar belöningar och straff, samt hur de skall agera då de utsätts för mer extremt beteende.
Anställningstrygghet i all ära, men priset för det är för högt. Alltför många personer drabbas alltför mycket ifall en lärare inte håller måttet. I det här fallet är det elevernas trygghet som är viktigare. De skall inte behöva dras med en dålig lärare på grund av stela anställningsregler inom skolan.
I de lägre årskurserna i grundskolan får barnen ofta ingen bra utbildning för läraren inte kan tillräckligt inom alla ämnen och omöjligtvis kan ge barnen stimulerande lektioner. Lärarutbildningen räcker inte till för att ge lärarna tillräckliga kunskaper i alla ämnen. Många lärare saknar en bred allmänbildning, vägen från sin egen skolgång till att sedan själv vara lärare har varit alltför kort.
Ibland ser man lärarpraktikanter från lärarlinjen som praktiserar i skolan. Många av dem är mycket osäkra personer och personer som hade noll pedagogisk känsla.
De personer som har en universitetsutbildning inom ett ämnesområde, t.ex. matematik, kemi, fysik, historia, ekonomi, har ofta en stor passion för sitt ämnesområde. Deras fördjupade kunskaper och passion kan fungera som en katalysator för att få eleverna intresserade. En del av dessa personer har också en en god pedagogisk ådra. Att tvinga dessa att gå flera år på lärarlinjen för att de skall få prova på att se ifall de skulle trivas med att jobba i skolan, är orealistiskt.
Det är en sak att komma in på lärarlinjen och läsa där, men det är en annan sak att i verkligheten ha en god pedagogisk förmåga. De verkligt bra lärarna kommer oftast utifrån. De har haft universitetsutbilningar inom olika ämnen, men inte gått på lärarlinjen för att bli lärare.
Jag har även sett hur dålig undervisningen är i tredje språk (tyska, franska, spanska). Barnen kan inte ens använda enkla hälsningsfraser efter tre år i skolan. De uttalar de orden på det utländska språket med svenskt uttal och använder svensk satsmelodi. De är "självlärda" genom att läsa texter för sig själva. Läraren verkar aldrig ha kommunicerat med dem på det utländska språket eller lärt ut grundregler i uttal. De universitetsutbildade lärarna håller helt enkelt måttet. Vi förstör för eleverna då vi ger de dåliga lärarna som gått lärarlinjen i Sverige förtur framför lärare från utlandet som har språket som modersmål. Det är få timmar språk i skolan och dessa måste man ta väl tillvara. Läraren måste ha förmåga att förklara saker på det utländska språket, och inte göra det lätt för sig genom att tala svenska. Ju mer läraren använder det utländska språket desto mer lär sig eleverna. En pedagogisk lärare behöver aldrig använda svenska för att förklara. Genom lite planering och pedagogisk känsla kan man även förklara grammatiska moment för personer som är helt nybörjare i språket.
Denna artikel är en reaktion på bland annat följande artiklar i media:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/yrkesprov-skulle-ge-fler-larare_7321185.svd
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2167504/Body-language-classes-trainee-teachers-control-disruptive-pupils.html
http://www.dn.se/ledare/signerat/lararjakt-i-den-hogre-skolan
