Vi bör utgå ifrån fakta som vi med säkerhet känner till ─ saker som vi kan se och ta på och bevisa med vetenskapliga metoder. De religiösa skrifterna har inte tillräckligt bevisvärde för att kunna konstatera att det finns en eller flera gudar som vi människor måste inrätta oss efter. Vi kan inte bygga våra samhällen efter något som vi inte vet.
Självklart är man fri att tro vad man vill, men man är inte fri att utföra vilka handlingar man vill. Man skall inte kunna "köpa sig fri" från kriminella handlingar för att ens tro stöder dem. Midsommarblot där man hänger upp döda barn i träden för att blidka Asagudarna är tack och lov förbjudet i vårt samhälle (tror jag). Att under kristna förtecken dränka häxor är inte heller längre tillåtet. Dit jag vill komma är att samhället måste dra gränser för vilka handlingar som är tillåtna, och att detta kan påverka hur folk utövar sin religion. Religionens gränser sätts därför i slutändan av samhället. Man är fri att tro vad man vill, men ens handlingar är inte fria.
Ett exempel på hur religiös täckmantel kan användas för att kunna bedriva illegal verksamhet ges i DN: Att kopiera digitalt nu erkänd religion.
Vi har lidit tillräckligt mycket av kristna dogmer. Vi har väntat i många år på att nå en punkt där religionen upphör vara grund till samhällets lagar och regler. Hur många brott har inte kristendomen begått i religionens namn. Häxor har bränts. Folk har torterats. Man har skrämt folk med helvetet så de lidit av ständig ångest. Katolikerna har utrotat Katarerna (kristen trosriktning). Katolikerna har fängslat en av tidernas största vetenskapsmän Galileo Galilei. Man gick ut i korståg. Man förstörde historiska arv.
Kristendomen har vi kunnat diskutera alltmer öppet under de senaste decennierna, vilket har varit bra. Nu har vi dock problemet att det inte går att diskutera islam och judendom öppet. Så fort man har avvikande åsikter än en muslim eller jude, slår de på trummorna och säger att man är antisemit eller antimuslim, och att man kränker deras frihet att utöva sin religion. Jag börjar alltmer bli osäker vad som menas med antisemit eller antimuslim.
- Är det en individ som inte är jude eller muslim?
- Är det en individ som har annorlunda åsikter än vad en del muslimer eller judar har?
- Är det en individ som kritiserar dessa religioner?
- Är det en individ som försöker omvända muslimer eller judar?
- Är det en person som med våld försöker bekämpa dessa?
Jag har noterat att sättet att reagera på skiljer sig mellan olika grupper. En del muslimer vill inte skaka hand. Att inte skaka hand är en skymf hos västerlänningar och en sed som sträcker sig tillbaka långt tillbaka i tiden. Vad gör västerlänningar då de blir skymfade i detta fall? Utlyser de ett världsomfattande upprop till att mörda den som skymfade? Nej, inte vad jag vet. Annorlunda är det när man skymfar muslimer. Om någon avbildar Muhammed, uppmanas muslimerna i hela värden att mörda honom. Det är redan ett oproportionerligt agerande, men för muslimerna räcker det inte. De skall även skicka över terrorister för att spränga befolkningen. Av statschefen kräver man att han tar ställning i frågan. Varför skulle han det? Skall han bli en sorts bricka i ett "världarnas krig"? Statschefen skall inte lägga sig i vad enskilda individer gör. Det är just grundidén med ett fritt samhälle. Det känns verkligen som man har hamnat på den intellektuella nivån man hade då man lekte i sandlådan. Ja, egentligen ännu lägre, eftersom sandlådelekarna inte inbegrep att mörda sina opponenter.